Och plötsligt var jag vilse! Vet inte hur...
Och plötsligt var jag vilse! Vet inte hur jag kom dit, vet inte var jag var, vet inte hur jag kom därifrån...Och lika plötsligt var jag rätt igen! Egentligen är det inte ansträngningen att gå så mycket som jag gör, som imponerar mest på mig. Nä, det är att ha HITTAT ända hit - UTAN lokalsinne! Och hela tiden vet jag att båda dessa bedrifter ligger i lä jämfört med att behöva kämpa för varje andetag och att behöva be någon annan om hjälp för stort och smått. Att bli muskulärt svagare. Att uppleva hur nerverna inte kopplar som man vill. Att behålla sin självkänsla i ett liv med assistenter. Jag är tacksam att få bidra med ett litet strå till en viktig stack! Kvällens brosång samlade ett litet men dock gäng på den fina och kalla bron. Mumsar nu på en ny Läkerolsort med giraffer på asken! bidra med Giraffen Songline drar sitt strå till stacken
